Ja,det här är alltså mitt första blogginlägg.Jag känner mig både förväntansfull och ändå absolut inte.Min avsikt med att blogga..hhmm..jaaa..för jag har ord som behöver ut.Men jag är ej fri att skriva så som jag vill eftersom jag har en helvetes massa ansvar inför andra människor.Så det är ett hinder.Och varför skriva om man ej får skriva det jag absolut vill och behöver?För att jag tror det är bättre att få ut några ord än inga alls.

Jag fick somna vid fem-halv sex i morse.Suck...Ett av mina grymt stora problem,sova!somna!Sova och somna!Delvis är det pga "mig själv" mitt funktionshinder,min melatoninhalt i lilla hjärnan som är en aningen störd!Men inte bara det...inte bara mitt fel..Har man tonåringar så har man..Är man ensamstående så är man,oavsett ev npf-diagnos eller ej så är det överjävligt att vara ensam med tonåringar och ha svårigheter med att sova !!

Det är faktiskt ett rent och skärt moment 22,precis hela jävla tiden.

Jag undrar ett par saker,hoppas kunna få lite komentarer ifrån er som ev läser?!

* Har vi som har npf-diagnos väldigt lätt för att ta på oss för mycket? I nästan alla avseenden?

ta tex om jag skulle köpa en kanin,bara för sällskap och för det är trevligt.Det tar ju inte lång tid innan jag börjar läsa på om ALLT som har med kaniner att göra,bygga eller köpa burar,saker och snart en till kanin.Och en till.Och en till.Sen är det oerhört snabbt väldigt för många!

Eller på jobbet?Snart är jag den DRIVANDE personen på jobbet.En frisk fläkt..osv osv.Ett tag senare är jag allas hatobjekt,men chefens högra hand.efter yttligare ett tag är jag även chefens hatobjekt och jobbsituationen är direkt ohållbar.

Eller...i förhållanden..ååhh..pust..dras man till rötägg pga npf-diagnosen tro?Stannar man kvar pga att npf:are har svårare att "ge upp" lämna och svika?

Jaaa..hoppas på komentarer,gästboksinlägg,nya blogg-vänner..jag hoppas på er.. kram